dagensdiskussion.blogg.se

Frosten får de fallna höstlöven att knastra och luften jag andas ut ringlar sig mot skyn. Vintern är på väg. För många barn innebär detta att behöva gå till skolan i kylan. För några av dem sker detta under extrema former. Naturligtvis kan ett barn gå et par kilometer till skolan, det är hälsosamt. När mörkret faller, ishalkan kommer och snön faller snabbare än plogarna kan hinna fram och ploga vägarna, då är det inte längre hälsosamt.Det finns olika förhållanden på olika platser. Tack och lov hade jag två mil till skolan och därmed rätt till skolskjuts. Några av mina klasskompisar hade inte den turen. Låt oss gå tillbaka några år i tiden.

 

Jag och mina klasskompisar är 8 år och vi går i tredje klass. Enligt kommunens anvisningar får en klasskompis till mig ingen skolskjuts då han bor ca 2.5 km från skolan. Gränsen för skolskjuts går vid 3. Hans föräldrar åker till arbetet många timmar innan skolan börjar och de kan inte lämna han och hans bror på trappen till skolan. De får gå. Kvällen innan lovar den äldre brodern att de båda ska bära reflexväst och reflexer.På morgonen åker föräldrarna iväg till sina arbeten. Bröderna går till skolan. De tog inte på sig reflexvästarna. Vägen är mycket hal, det snöar kraftigt. Det är mörkt. Nästan kolsvart. Mellan pojkarnas by och byn där skolan ligger finns inget förutom en mörk, smal, oplogad väg som saknar belysning. Det finns ingen gångbana att välja och ingen vägren. Hastighetsbegränsningen är 70km/h, på vissa ställen 80. Vägen används av tung trafik som lastbilar och timmertransporter. Dessutom förekommer plogen. Det finns en anledning till att plogbilen är förknippat med obehag för många av bygdens barn. Bröderna kom fram till skolan helskinnade, både den dagen och alla vintrar de gick till skolan. Men många gånger var det bilister som inte upptäckte pojkarna förrän de var alldeles för nära.

 

Ett annat syskonparbodde lite längre bort. Det yngre syskonet kunde varje dag kliva på skolbussen och åka till skolan medan det äldre syskonet var tvungen att cykla, eller på vintern, gå. Det är minus 25-30 grader. Inga direktiv om att skolan ska hållas stängd på grund av kylan. Förståeligt. Allt för många skoldagar skulle gå bort för eleverna på de kyligare breddgraderna. Lillasyster kan kliva in i en varm buss medan storebror måste gå samma farliga väg som bröderna i föregående fall, men ännu längre. Även här stämmer inte föräldrarnas arbetstider ihop med skolans tider. Pojken väljer att inte gå till skolan.

 

De flesta kommuner har följande avstånd som de går efter (små avvikelser kan förekomma, denna är från Umeå kommun):

 

förskola, åk 1-3 - 3km

åk 4-6 - 4 km

åk 7-9 - 4 km

 

Det finns kommuner som menar att att elever i åk 7-9 inte beviljas skolskjuts om de har kortare än 5 kilometer(!) till skolan. Jag vill inte går 5km till universitetet mitt i vintern och jag är vuxen. Ska en 13-åring verkligen behöva gå en halv mil varje dag? Cykel är också ett alternativ men inte för alla när det är vinter och halt. Jag har redan ställt bort min cykel för vintern. I Skolskjutshandboken - trygga, säkra och kostnadseffektiva elevresurser utgiven av SKL, dvs Sveriges kommuner och landsting, kan man läsa följande:

 

"trafikförhållande är en av de faktorer som enligt skollagen kan ligga till grund för bedömning av rätten till skolskjuts" (sid 29).

 

"exempel på faktorer av betydelse vid bedömning av trafikförhållandena är:

• siktförhållanden
• vägens bredd
• vägens belysning (framför allt när barnen går längs en väg)
• förekomsten av hållplatsfickor, vägrenar eller gångbanor
• väglag och snöröjning
• vägens trafikbelastning (antal fordon)
• andelen tung trafik
• fordonens hastighet
• barnens ålder
• antalet barn (gäller framför allt vid av- och påstigningsplatser)
• gångsträcka längs väg
• obevakade järnvägsövergångar" (sid 29).